Så typiskt!

Förmodligen för att jag skrev "ska det verkligen vara såhär enkelt?" så kom en motgång. Min fastedag gick käpprätt åt skogen, kan man väl säga.

Det gick bra till en början. Allt som planerat. Var inte ett dugg hungrig innan lunch. Gjorde min varma koppen och när jag ätit knappt en fjärdedel, så välter jag ut hela soppan över matbordet. Jahaja, inget att göra åt saken. Jag var ändå inte hungrig, tänkte jag.

Så blir det rast, jag dricker kaffe och känner att jag har ont i magen. Magontet går inte över utan övergår till ett illamående. Tänker att jag säkert mår illa för att jag knappt ätit något. Så jag hämtar mitt akut-ägg, som måste ha varit i dåligt skick. Aldrig ätit ett så äckligt ägg. Jag var tvungen att spotta ut det i handen och slänga det och sen var illamåendet hundra gånger värre. Dricker flera glas vatten i försök att skölja bort smaken, men ingenting fungerar.

Så jag åkte hem från jobbet. Klarade inte av någonting kändes det som och började känna mig både varm och frusen på samma gång. Kom hem, pillade i mig smörgås och yoghurt. Och lite paj. Och nu känns det bättre rent illamåendemässigt, men däremot har jag ont i magen.

Så den här veckan blev det bara en fastedag. Vilket känns som en stor besvikelse. Jag borde inte känna mig besviken, men jag gör det. Men men. Det kommer en ny vecka så småningom och jag får försöka att göra det bättre då.