torsdag 8 augusti 2013

Tolfte fastedagens motgångar.

Jag undrar om fasta är lite tuffare när man har mens. Det ska bli intressant att se i framtiden om jag hittar ett mönster i fastande och mens. Jag har känt mig mycket mer sugen på att bryta fastan alternativt kompromissa in onyttigare alternativ i dagens kalorier. Till mellanmål på jobbet idag serverades det äppelpaj. Det var sådär lagom jobbigt i början att stå och stjälpa upp paj och att känna doften av den. Blev så sugen på att få ta en liten, liten mini-bit och fuska. Men det gjorde jag såklart inte.

Det är så skönt att kunna tänka "imorgon får jag faktiskt!" för det gör att man väljer bort de onyttigare alternativen oftare tycker jag. Jag är riktigt svag för sötsaker och kan sällan tacka nej, det är skönt att kunna göra det åtminstone två gånger i veckan. Dessutom blir det oftare då jag inte erbjuds sötsaker så himla ofta ändå.

En annan jobbig sak var att jag fick ont i magen idag. Precis som förra torsdagen (då jag till och med bröt fastan) så kom magontet strax efter lunch och höll i sig samt eskalerade under resten av eftermiddagen. Det jobbiga i det är att det känns som att man ger vatten på kvarnen till de som är skeptiska mot 5:2, som mest tycker att man bestraffar sig själv och hindrar sig själv från att "njuta av livet", som man säger. För jag är rätt säker på att magontet inte hade någonting att göra med fastan, utan att det snarare var en dum tillfällighet.

Men sedan jag började med 5:2 har jag känt att jag börjat störa mig på människor som säger saker som "jag behöver äta regelbundet", "jag skulle aldrig klara av det där du håller på med". Det handlar nog framför allt om att jag trodde att jag absolut inte skulle kunna äta på det här sättet. Jag förstår att 5:2 kan i vissas öron låta som att man hindrar sig själv, men jag tror att man måste prova för att verkligen veta. Men det är klart att 5:2 inte passar alla, så är det ju.

Men för de flesta skulle det nog göra gott att få en förståelse för att det inte är så hemskt att vara utan så mycket mat ett par timmar. Att kroppen faktiskt inte blir seg, trött och sävlig, utan snarare tvärtom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar