Mått, vecka 22.

Mage: 98,5 cm (-10,5 cm)
Midja: 79 cm (-10 cm)
Lår: 54 cm (-10 cm)
Vad: 41 cm  (-2,5 cm)
Arm: 30,5 cm  (-3,5 cm)
Höft: 106 cm (-9 cm)

Viktnedgången fortsätter men däremot så blir jag så arg på mig själv som inte tar tag i det här med fastedagarna. Jag blir så trött på att jag inte kan upprätthålla det här. Det är inte ens svårt, egentligen. Men jag ska alltid göra saker svåra i mitt huvud. 

Imorgon SKA jag fasta. Annars vet jag inte vad jag gör med mig själv alltså. 

Jomen..sååatt..

Det går verkligen inte bra för mig just nu. I slutet av varje vecka tänker jag att "NU, nu ska jag komma tillbaka". Men så blir det sällan så. Ibland blir det en fastedag och ibland ingen alls. Men jag försöker att komma tillbaka.

Däremot så händer det ganska ofta nuförtiden att jag inte äter frukost och äter bara två måltider på en dag. Jag tycker det är ganska skönt att bara äta för att man är hungrig. Jag märker allt mer att jag tänker mycket mindre på mat. Jag kan komma på mig själv att "oj, vad många timmar det var sen jag åt någonting" eller hur lite jag har ätit under dagen.

Trots att det inte flyter på så värst bra med 5:2-metoden så går jag ner i vikt. Huvudsaken är att jag inte mår sämre eller går upp i vikt.

Imorse vägde jag mig och hade gått ner 1,1 kg på två veckor. Känns hälsosamt och bra. Det innebär att jag har gått ner totalt 18,7 kg och är ett kilo från delmål två. Och bara elva kilo kvar till mitt mål. Håller tummarna för att det fortsätter i rätt riktning och att jag kommer i rätt spår med 5:2 snart.

Vecka 20, fastedag 31.

Det känns alltid så himla tungt på morgonen den första fastedagen på veckan tycker jag. Men det är klart att det kommer att gå bra. Det är nog bara extra segt när man inte har kommit in i rutinerna igen. Varje fastedag bjuder dessutom alltid på en ny utmaning. Dagens utmaning är att hitta någonting jag kan äta. Jag har nästan ingenting hemma och jag har noll lust att åka iväg och handla. Kalla mig latast på jorden.

Men det löser sig på något sätt, vem har sagt att man måste äta god mat?

Låt oss prata lite om ätbeteenden.

Jag är ingen expert. Jag kan inte så mycket om kost och hälsa överlag. Det jag däremot har är min egen erfarenhet och det är det enda jag kan utgå ifrån.

Det 5:2-metoden har hjälpt mig med mest är att förändra mitt ätbeteende. Om vi tar sötsug som exempel.

Jag tror att förbud mot socker, godis, kakor, vad som helst ökar suget efter det snarare än stoppar det. Jag har så många gånger försökt förbjuda mig själv till att äta sött, allt från i en vecka till tre månader. Men det slutar alltid i besvikelse. Genom att förbjuda mig själv från att äta just det där, så har det blivit så att det är det enda jag tänker på. Om jag på måndagen bestämmer att "nej, nu blir det inget godis förrän på lördag!" så går hela veckan åt att tänka "på lördag, på lördag, på lördag". Men vem säger att det är just på lördagen som jag ens är sugen på något? Det kanske jag inte alls är. Istället går jag en hel vecka, supersugen på godis och när lördagen kommer så äter jag det bara för att det är vad jag har bestämt.

Om jag däremot sätter kortsiktiga mål, vi tänker en fastedag exempelvis, så tänker jag "imorgon får jag äta godis om jag vill!". Den tanken gör att jag känner en slags "tröst" för stunden och sedan när morgondagen kommer så inser jag att nämen, det där sötsuget hade jag bara igår. Idag väljer jag att inte äta godis, för jag vill ju faktiskt inte ha.

Vi måste sluta prata om livsmedel och intagandet av det i termerna av bra och dåligt. Jag är övertygad om att det är ångestskapande begrepp som gör mer illa än nytta för hälsan i det stora hela. Att ha en ångestladdad relation till mat är inte sunt. Det är inte hälsosamt.

Jag tänker såhär: Vill jag äta choklad - då äter jag choklad. Så är det bara. Jag tänker bara att jag inte behöver göra det varje dag och jag behöver inte äta choklad i stora mängder. Inte alls. Jag äter när jag är riktigt, riktigt sugen och verkligen vill HA godis, inte på grund av faktorer som;

- Det är fredag/lördag/söndag/kalas
- Det har varit en lång dag
- Jag är trött/uttråkad/ledsen/arg/glad 

Sedan jag började med 5:2-metoden har mitt godisbruk minskats rejält. Riktigt rejält. Jag tror att mycket av det beror på att jag har hittat roten till problemet. Jag vet att jag får ökat sug av förbud, jag vet att jag ofta äter onyttigt när jag mår dåligt, jag använder orsaker som helger som ursäkt för att få äta godis.

Så det man måste göra helt enkelt är att hitta orsaken till problemet. Lägg inte problemet i maten om du inte kan låta bli att äta kakor från förra året som du hittar längst bak i skafferiet. Det är inte maten i sig som skapar problem, det är enbart du själv som har problem i ditt ätbeteende. Du kan inte förändra maten, men däremot sig själv.

Så. Hitta orsaken. Detta kan du göra genom att till exempel tänka efter innan;
Steg 1: Vad är det som skapar mitt sug? Varför vill jag ha just detta och just nu?
Steg 2: Köp det gärna för då blir det lättare att utvärdera problemsituationen.
Steg 3: Hur känns det efteråt? Vad ger intagandet mig för känslor? Mår jag bra/dåligt? Får jag ont i magen? Känner jag mig tillfredsställd? Ångestfylld?

Mått efter veckans slut.

Jag borde egentligen vänta med måtten till nästa vecka, men nu kunde jag inte låta bli på grund av att måtten blev så bra.

Mage: 100 cm (-9 cm)
Midja: 81 cm (-8 cm)
Lår: 53,5 cm (-10,5 cm)
Vad: 41 cm  (-2 cm)
Arm: 31 cm  (-3 cm)
Höft: 105 cm (-10 cm)

Nu händer det verkligen grejer minsann! Jag är dock redigt nyfiken på vad vikten ligger på just nu. Jag misstänker nedgång. Imorgon bitti tänkte jag väga mig, då jag inte har någon våg hemma. Men det känns helt fantastiskt att börja närma sig normalvikt.

Middag!

Det bästa med 5:2-metoden är att när man har sug efter vad-det-nu-kan-vara så kan man alltid försöka hitta kalorisnåla alternativ till det man vill ha. Som idag. Jag har bara velat ha godis och skräpmat. Hur jag löste det? Läkerol och så fick det bli en veggie-burgare med rödlök, paprika och hamburgerdressing (257 kcal).

Just middagen låter väl inte genomspännande och det var inte direkt den största portionen mat jag fick i mig, men ändå. Det var en hamburgare i alla fall. Hade kunnat göra den godare ifall jag hade orkat åka iväg till mataffären för att handla ingredienser, men äh. Man tager vad man haver.

Just nu är jag uppe i 390 kcal så det blir nog två-tre knäckebröd som kvällsmat ikväll. Då slipper jag känna mig hungrig när jag går och lägger mig. Det blir fint det.

Fastedag 30.

Igår kväll kom jag på att det var onsdag och att det innebär att det är fastedag idag. Tur ändå att jag kom på det i tid. När man skippat fastan i en månads tid är det lätt att hamna ur gängorna. Tiden innan pausen flöt på utan att behöva tänka efter, men nu måste jag påminna mig själv igen.

Vaknade hungrig imorse och tyckte livet kändes tungt i allmänhet. Men drack en halv kopp svart kaffe och gjorde i ordning en matlåda och sen blev det bättre när jag väl kom iväg.

Har dock haft ett himla sug på allt möjligt idag, men det är bara att bita ihop och köra på. Jag vet att det kommer kännas värt det imorgon. Imorgon när jag vaknar kommer jag inte ens komma ihåg hur halvmotigt det kändes med mat idag. Det peppar mig lite.

Lunchen idag bestod av 55 gram kycklingskivor från Pärsons, 50 gram broccoli, 50 gram paprika, 60 gram gurka och 50 gram lätt-keso. Det blev totalt 133 kcal och det känns ju helt okej som lunch ändå. Mättar magen på ett litet kaloriinnehåll.

Mått vecka 19.

Mage: 101,5 cm (-7,5 cm)
Midja: 81 cm (-8 cm)
Lår: 55 cm (-9 cm)
Vad: 41,5 cm  (-2 cm)
Arm: 32 cm  (-2 cm)
Höft: 106 cm (-9 cm)

Trots att jag inte har fastat på en månad så har jag ändå gått ner i vikt. Vilket i och för sig inte är så konstigt eftersom att jag ätit rätt lite den här månaden och tränat några gånger i veckan. Men det känns ändå väldigt bra att det går åt rätt håll.

Igår när jag vägde mig hade jag gått ner 4,5 kg sedan innan pausen från 5:2. Detta gör att jag har gått ner totalt 17,4 kg från när jag vägde som allra mest tills idag. Känns helt knäppt att tänka på.  

Det syns inte så värst mycket, men på den högra bilden är jag 4,5 kg lättare än den vänstra.

 

Vecka 19, fastedag 29.

Nu har jag haft världens längsta paus, så nu är det dags att kicka igång detta igen. Jag tänker inte be om ursäkt och jag har absolut ingen ångest alls över hur det har varit. Det blir så ibland. Allting kan inte alltid rulla på som man tänker sig. Det händer saker.

Det var riktigt tungt att fasta idag, åtminstone från 7-14 ungefär. Då kändes det jobbigt. Mycket på grund av att jag hade en riktigt dålig dag. Jag hade med mig ett ägg till lektionen men det hade totalkrossats i väskan, när jag såg det var jag nära på att börja grina. Det kändes så himla jobbigt. Men jag åt det ändå. Sedan blev jag på bättre humör.

Hade en extremt stor lust att skita i fastan cirka tusen gånger under dagen. Choklad och kakor lockade som tusan, men nej. Det är en dag det handlar om. Det är inte hel livstid utan sötsaker. En dag. Det klarar man, det vet jag ju. Så jag stod ut och nu känns det inte alls jobbigt längre.

Så det jag har ätit är;
Mellanmål kl 11.00 - Ett kokt ägg (89 kcal)
Lunch kl 15.00 - Varma koppen, sparrisoppa (110 kcal)
Middag kl 18.30 - Falafel, gurka, paprika och broccoli (250 kcal)

Förhoppningsvis räcker det med bara det idag. Annars får det bli två knäckesmörgåsar på 25 kcal/styck och en kopp te ikväll. I vilket fall som helst hamnar mitt kaloriintag idag på runt 500 kcal, så det är ju bra.

Världens längsta paus.

Jag har lite ångest över hur lång tid det har gått sen jag både fastade och bloggade. Jag tror att jag nu har haft en paus på tre veckor, men det var samtidigt rätt klokt. Får du knappt i dig någon mat under två veckor så kan du inte kombinera underskottet med ytterligare underskott, då är det inte hälsosamt längre.

Men nu är allt i sin ordning med maten och magen. Jag äter "normalt" igen, så det är skönt. Meningen var att jag skulle börja fasta i måndags, men när jag satt där med min gröt till frukost så inser jag att det redan är försent.

Sen, tog jag bara inte tag i det. Tänkte "jag tar det sen". Som vanligt.

Men i alla fall; på måndag! Då jävlar. Nu är det slut på ursäkter och uppskjutande.

Men fortsätta gå ner i vikt, det gör jag i alla fall.

Vänster bild: Vecka 2. Höger bild: Vecka 18.