Varje måndag morgon är tung, jag vaknar alltid och tänker "åh nej, jag ska ju fasta idag". Jag vet inte varför för jag älskar ju det här med 5:2, men antagligen tänker jag så på grund av att jag hatar allt på måndagsmorgonar. När jag väl kommit igång med dagen så brukar jag inte tycka att det är så jobbigt ändå. Det är så värt det ifall kroppen min mår bra.
Avslutade måltiden/snacks på söndagkvällen cirka 19.15.
11.00 Lunch: Varma koppen, 90 kcal
14.00 Mellanmål: 100 gram gurka, 14 kcal
15.30 Mellanmål 2: Kaka, 52 kcal
19.30 Middag: Falafel med babyspenat, machésallad, paprika, gurka, tomat, broccoli och keso, 311 kcal.
Totalt kaloriintag: 467 kcal.
Jag var så himla besviken över mig själv att jag var "tvungen" att ta den där jävla kakan. Jag vet inte varför jag inte kunde stå emot, förmodligen för att jag var hungrig. Frågan är ju varför jag inte bara gick och tog en grönsaksbit eller en kopp te istället, för att tänka på annat? Jag vet ju att sug går över så himla fort.
Dessutom känns det som att det ligger i en fara i att jag upptäckte idag att jag kunde äta en kaka utan att förstöra dagens kaloriintag. Utan problem kunde jag klämma in den utan att behöva skära ner på middagen. Jag får skärpa mig till nästa gång, det kommer inte bli något bra i längden ifall jag fortsätter se mellan fingrarna.
En annan fara jag har upptäckt med just kaloriräknandet är att jag gärna vill ta vara på kalorierna och vill helst få i mig alla 500 kcal, eller åtminstone så nära det går innan dagen är slut. Det är dumt, för min middagsportion blir ju så himla stor. Jag har inte ens ätit upp det än och är proppmätt. Ändå sitter jag och tänker att jag borde ju äta upp, eftersom att jag "får" göra det. Men då å andra sidan tar jag ingen hänsyn till vad min kropp egentligen vill ha och behöver för att må bra.
Ska nog dricka lite vatten och en kopp te så lär jag sluta tänka på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar