måndag 26 augusti 2013

Angående skriverierna i media.

Jag kom i kontakt med 5:2-metoden på jobbet en dag när det bjöds på tårta och min kollega förklarade att hon inte skulle ta sig en bit på grund av att hon fastar enligt 5:2. Jag, som alltid varit en diet-motståndare hela livet, bad henne berätta om det. Det startades upp en diskussion i personalrummet och många av mina kollegor höll med henne medan jag kände mig väldigt skeptisk. Jag höjde på ögonbrynen och sa "jag vet att min kropp mår bra av att äta regelbundet, annars blir jag trött, grinig och yr". Jag var med andra ord mycket skeptisk till det och gillade inte alls idén om att man skulle räkna kalorier två dagar i veckan.

Så jag kan på sätt och vis förstå de senaste krönikorna i Aftonbladet där både Alex Schulman och Eva Franchell ifrågasätter 5:2.

Eva Franchell talar om 5:2 som en "konstgjord bulimi" och att 5:2-metoden uppmuntrar framför allt kvinnor till att upprätthålla könsstereotypiska kroppsideal. Hon sågar 5:2-metoden totalt och menar att det bidrar till att öka den ätstörningsproblematik som råder. Jag förstår vad hon menar och hur hon tänker. Det är det som är en fara med 5:2, att det eventuellt kan leda till att unga människor med ätstörningsproblematik hittar stöd i att slippa äta, eller till att fortsätta hetsäta så länge de håller sina fastedagar. Det är just därför 5:2-metoden inte rekommenderas till människor med tendenser till ätstörningar.

Samtidigt som jag har erfarenheten av att ha ett ätstört beteende som jag upplever har förbättrats sen jag började med 5:2-metoden. Till skillnad från det Eva Franchell är rädd för så har det haft motsatt effekt för mig och jag har istället för att hetsätit, bestraffat mig själv så har jag hittat en sund inställning till mat. Men det innebär ju inte att det gäller alla, bara för att det blev så för mig.

Alex Schulman däremot, där känns det som att han har läst rubriker ur kvällstidningar samt Franchells ledare och blivit eldad till att skriva en så pass provokativ krönika han kan. Han har missuppfattat 5:2-metoden totalt och verkar naivt tro att utövarna svälter sig själva för att hetsäta tårta dagen efter. Det är helt absurt och så vitt jag vet gör ingen utövare jag känner så. Det är vetenskapligt bevisat att de flesta väljer hälsosam mat i lagom portioner dagen efter fasta, alternativt till och med äter lite mindre än vanligtvis.

Jag hoppas för Schulmans skull att han åtminstone kan googla en smula innan han kastar ur sig provokativa dumheter, bara för sakens skull. Han behöver inte älska 5:2, ingen behöver göra det. Men det mest grundläggande i livet borde vara att respektera andra människors livsval. Vem man blir kär i, vad man äter och inte äter, vilken utbildning man vill skaffa sig, att skaffa barn eller inte skaffa barn, religion och allt annat som tillhör livet. Man behöver inte tycka att det är en bra grej eller ett bra beslut, man får tycka precis vad man vill. Men man kan åtminstone respektera andra människor.

1 kommentar:

  1. Så bra skrivet!
    (Jag kan endast kommentera anonymt, iaf via iPhone. Det går inte att skriva i namn och bloggadress)
    Kram/Natalie
    (Happilywithyou.blogg.se)

    SvaraRadera