Jag måste verkligen komma in i gängorna igen. Jag tycker det blir jobbigt när veckan innan har varit en 6:1-vecka att då komma ihåg att jag mår bra av att fasta. Just nu är jag inne i en rätt jobbig, stressig och ångestfylld period vilket gör att jag helst av allt vill gräva ner mig under ett täcke och sova bort allt som känns jobbigt, alternativt skita i allt som är bra för mig och bara tröstäta.
Det är mina två mest återkommande problem. Skita i allt och känsloäta. Därför är det ju egentligen alldeles perfekt att idag är en fastedag, för nu måste jag hitta andra sätt att hantera mina känslor på än att äta. Jag vill inte spendera resten av mitt liv med att känsloäta, att hitta en tröst i mat så fort någonting känns jobbigt. Det är inte sunt alls. Jag måste lära mig att man kan överleva jobbiga känslor utan att dränka sina sorger i godis och skräpmat, eller bara mängder av mat.
Så det ska nog gå bra det här. Varje tillfälle som känns motigt kommer i slutändan ge mig en lärdom och en känsla av att jag klarar mer än vad jag tror. Varje motgång ger mig en känsla av att jag tror på mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar