Idag är jag så stolt över mig själv. Jag var ute och körde både jogg och backträning i typ en timme, visserligen med massvis med pauser. Men ändå. Det var fruktansvärt jobbigt och verkligen en tankeställare om vilken hemskt dålig kondition jag har. Riktigt, riktigt dålig är den. Jag kom knappt upp för backen alltså.
Men min hjärna är så himla knäpp, det beror mycket på det. Jag har inte den där järnviljan som många har, den där envisheten som peppar en själv till att fixa det. Istället för att pusha mig själv genom att tänka "ett steg till, ett steg till, snart framme, kom igen, kämpa", så dras jag bara med massvis med negativa tankar som, såklart, gör att jag ger upp.
Men jag har ändå motivationen. Jag vet att kondition går så fort att bygga upp och det krävs bara motivation och självdisciplin. Jag har fått ett slags träningsschema som går ut på att jag två gånger i veckan ska en timmes lång powerwalk samt löpträning en gång i veckan. Det borde jag fixa!
Och det känns lite roligare när jag vet att jag har krav på mig, att jag måste visa förbättring för den som hjälper mig att träna. Eller måste och måste, men det känns jobbigt ifall jag inte förbättras liksom.
Och på tal om ingenting så vägde jag mig idag och nu har jag gått ner ytterligare 0,4 kg. Det är inte så värst mycket på två veckor, men efter att ha haft en katastrofvecka i kostväg är jag ta mig fan glad att jag ens gått ner ett gram faktiskt. Det känns kul att det går åt rätt håll! Och framförallt, jag mår så bra.
Min pappa sa idag att jag ser så fräsch, pigg och glad ut. Hur härligt är inte det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar