Morgonar är inte min grej. Det här är ett väldigt vanlig mönster hos mig, jag vaknar på fastedagen och tror att det kommer gå dåligt och att det kommer vara så jobbigt. Det har gått 3½ månad nu och ändå har jag inte lärt mig att det alltid känns bättre sen!
Jag var rädd för att det skulle bli för jobbigt att kombinera 5:2 med att plugga. Men nu har jag både skrivit tenta, åkt iväg på seminarium och föreläsningar och det går hur bra som helst. Idag packade jag som sagt ihop en liten matlåda med broccoli och keso, tror ni jag ens åt den? Nej.
Den åt jag nu. Tillsammans med middag. Jag har alltså idag ätit;
9.00 - Svart kaffe.
15.00 - Svart kaffe.
17.30 - Middag på keso, broccoli, Pärssons kycklingskivor och vitkål (271 kcal).
Jag orkade inte ens äta upp middagen, det ligger rester av keso och broccoli kvar och jag är proppmätt.
Jag tycker att det känns mycket lättare ibland att skita i att äta på dagarna och försöka lägga krutet på middag och kvällmål istället. Det fungerar bäst för mig.
För 4 månader sedan hade jag aldrig trott att jag skulle klara av att inte äta någonting alls förrän 17.30 och ändå klara av att åka till skolan, gå på föreläsning, åka hem, ta en 35 minuters promenad, tvätta, diska och städa.
Förut kände jag mig nästan döende om jag inte fick i mig ett mellanmål mellan frukost och lunch. Det är ju alldeles befängt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar